Är det i år Linux blir ett alternativ för fler?
Så kom dagen då jag beställde en Linuxdator till mig. En laptop från Framework med RISC V processor. Planen är att använda den som min arbetsdator. Under två decennier har val av skrivbordsdator i praktiken varit ett slags tvåpartisystem. Windows och macOS har turats om att dominera, ibland samtidigt i olika branscher, ibland med tydliga läger. Linux har funnits som den tysta motorn i bakgrunden, på servrar och i inbyggda system, oumbärlig men osynlig för de flesta användare. I år skiftar tonen. Inte tvärt, inte dramatiskt, men märkbart. Fler organisationer, utvecklarteam och myndigheter tittar på Linux som ett reellt slutanvändaralternativ. Frågan är inte om allt vänds upp och ned över en natt. Frågan är om vi nu ser början på en ny kurva som över tid förändrar vardagens datorer.
Det som förändras bär tre kännetecken. Hårdvara, mjukvara och politik. Hårdvaran blir intressant på ett nytt sätt. Utvecklingsmiljöerna i Linux har mognat och blivit påtagligt attraktiva för den som vill äga sin sina arbetsverktyg, i en tid där “software as a service” – SaaS har kommit att vara normerande. Och så har geopolitiken har klivit in i maskinrummet, särskilt i Europa, där digital självständighet väger tyngre än för bara några år sedan.
Först hårdvaran. Framework har under några år drivit en idé som låter enkel men går helt emot strömmen med ett annat synsätt på vad en laptop egentligen är. Datorn ska gå att laga, uppgradera och anpassa. Skärm, batteri, portar, tangentbord och till och med moderkort ska kunna bytas. För Linux spelar detta roll av två skäl. Det förkortar vägen mellan community och produktionsmaskin, och det gör det enklare att välja bort låsta komponenter som strular med drivrutiner. I år har dessutom ett RISC V baserat moderkort för Frameworks 13 tums chassi nått marknaden. Den är i första hand tänkt för utvecklare, men den visar ändå på ett symboliskt skifte, när inte bara mjukvaran är öppen. Själva arkitekturen under mjukvaran blir tillgänglig för experiment och förbättringar. Det är ett litet steg om man ser till volymer, men ett stort steg i en intressant riktning, som gynnar Linux eftersom öppen mjukvara, öppen hårdvara och standarder ofta mår bäst i samma ekosystem.
Sedan har vi utvecklarnas vardag. Under 00 talet vandrade många från Windows till Mac, lockade av ett välfungerande Unixbaserat system och polerad produktionskvalitet. I år syns tecken på en motrörelse. 37signals, kända för Basecamp och Ruby on Rails, har beslutat att göra Linux till sitt nya defaultsystem i företaget. De har dessutom beslutat att paketera och dela den variant av Linux de själva utvecklar och använder, kallad Omarchy, en slags remix ovanpå Arch Linux och fönsterhanteraren Hyprland. Jag är inte hemmastadd i Linux annat än på serversidan för egen del, men förstår så pass mycket att jag ser att det som 37signals har i kikaren inte är den gamla bild av Linux jag har. Det är en estetisk, tangentbordsbaserad arbetsplats som startar snabbt, håller sig uppdaterad och kan formas efter teamets behov. Företaget gör inte detta av några nostalgiska skäl, utan för att få kontroll, transparens och en friktion som leder till snabbare förbättringar. Det är också ett budskap till branschen. Om en erfaren produktorganisation väljer att arbeta så varje dag blir det svårare att avfärda Linux på skrivbordet som ett hobbyprojekt.
Arch Linux i sig fungerar här som indikator. Distributionen är byggd minimalistiskt och uppdateras löpande i stället för i stora språng. Det passar sannolikt många utvecklarteam som vill styra tempo och komponenter. I praktiken betyder det kortare steg från idé till fungerande miljö, samt snabbare vägar att backa när något bryter. Det är inte för alla, men det fyller troligtvis ett behov som tidigare täckts av macOS på utvecklarsidan.
Till så till sist politiken. Danmark har gjort digital suveränitet till ledstjärna i årets digitaliseringspolitik, och driver även frågan under det kommande halvåret som ordförandeland i EU. Digitaliseringsministeriet har påbörjat en övergång från Microsoft Office till LibreOffice i två steg och lyfter samtidigt behovet av att minska beroendet av en handfull utländska leverantörer. Riktningen pekar här mot öppen källkod och större egenmakt. Parallellt har ett antal danska komuner, där Köpenhamn går i spetsen, börjat testa alternativ och lägger grund för upphandlingar där öppna standarder premieras. Det handlar mindre om ideologi och mer om att säkra handlingsfrihet när världen rör på sig.
Tyskland ger ett andra datapunkt. Schleswig Holstein har påbörjat en flerårig migration med målet att ersätta Microsoft Office med LibreOffice och stegvis flytta från Windows till Linux för cirka trettio tusen arbetsplatser. Projektet innebär utbildning, stöd för specialsystem och en ny styrning av öppen källkod i förvaltningen. Kritiken finns och den skepsis som hörs är berättigad. Men för varje dag som passerar utan bakslag ökar sannolikheten att modellen går att skala och kopiera. Att en tysk delstat driver praktiskt genomförande gör att frågan flyttar från teori till praktik.
Sammantaget bildar hårdvaran, utvecklares förändrade möjligheter och suveränitetspolitiken ett fönster. För tio år sedan var Linux på skrivbordet antingen en kuriosa eller en livsstil. I år finns konkreta skäl som inte kräver ideologisk övertygelse. På hårdvarusidan kan du äga och laga din dator, byta moderkort, välja grafik och nätverkskort som fungerar väl med Linux. På utvecklarsidan kan du standardisera på en miljö som både går att dela i teamet och förändra när din stack förändras, och du kan bidra tillbaka när det är enklare att justera källkod än att vänta på en leverantör. I offentlig sektor finns fördelar i form av granskningsbar kod, minskad leverantörslåsning och tydligare kontroll över var data lagras och hur den rör sig mellan system.
Betydelsen av detta ska inte romantiseras. Det finns massor av bromsar och tröghet i systemet. Verksamhetssystem bundna till Windows, användarvanor som är svåra att skaka av, utbildningskostnader, tillgänglighetsfrågor och infrastruktur som under lång tid byggts kring proprietära standarder. Linux på skrivbordet kräver ett närmare förhållande till sin miljö. Man äger inte bara verktyget utan också besluten som formar verktyget. För vissa är det en vinst i produktivitet och fokus. För andra blir det en börda som stjäl tid från kärnuppgiften. Den bedömningen måste göras lokalt, inte dogmatiskt.
Ändå finns ett tydligt skifte i hur vi talar om alternativen. Värdet av kontroll och förutsägbarhet ökar i en tid när affärsmodeller och licenser byter villkor snabbare än förr. Värdet av insyn ökar när säkerhetskrav skärps och försörjningskedjor störs. Värdet av gemenskap ökar när verktyg utvecklas i öppna projekt som kan förgrena sig vid behov. Linux råkar vara den plats där dessa värden konvergerar. Det betyder inte att alla ska gå samma väg. Det betyder att fler kan göra det, av rationella skäl, och det är nytt.
Om detta är början på en större rörelse eller en större parentes avgörs inte av rubriker under 2025 utan kommer att ses i praktiken över kommande år. Det som talar för en trend är att drivkrafterna är oberoende av varandra. Hårdvara som går att äga och reparera behövs av miljöskäl och kostnadsskäl. Utvecklare som vill ha snabb återkoppling i sina verktyg gynnas av miljöer de kan forma helt själva. Offentlig sektor som vill kunna agera när geopolitiken skakar gynnas av öppna standarder. Var och en av dessa linjer kan fortsätta driva på utan att de andra bär allt. När alla tre pekar åt samma håll blir det svårare att hävda att vi bara ser en fluga.
Kanske är det klokare att inte tala om året för Linux utan om årtiondet för valmöjlighet. Windows och macOS kommer att förbli starka. De kommer att vara rätt val för många. Men Linux på skrivbordet har i år tagit några steg över en psykologisk tröskel. Det ser inte längre ut som ett sidospår, utan som ett alternativ som kan väljas av nytta, inte av trots. Om vi om några år upplever att det var här kurvan vände är det troligen för att fler organisationer vågade göra som de alltid gör när verktygen förändras. De testar, mäter, väljer och justerar. Precis så ser verklig förflyttning ut.
Läs mer:
37signals om Linux på Framework
All in on Omarchy at 37signals.
Danish government agency to ditch Microsoft software in push for digital independence
It is the year of Linux at least for Denmark
Updates on Schleswig Holstein moving to LibreOffice
Germany’s northernmost state ditches Windows
Framework Laptop expands beyond x86 with first ever RISC V motherboard
